Mer fakta om knubbsälarna:

År 1988 dog nästan 60% av knubbsälarna på grund av en virussjukdom, Phocine distemper. Innan ”säldöden” 1988 var stammen i Skagerak-Kattegatt området  c:a 12 700 djur och det tog ungefär tio år för beståndet att återhämta sig; 1997 fanns det lika många sälar som strax innan säldöden slog till.  Det visade sig att sälarna återigen hade en tillväxt på 12% årligen.

 Flyginventeringar gjorda augusti 2001 visade att detta område hade över 19 000 sälar. Sommaren 2002 drabbades återigen knubbsälen på västkusten, av Phocine distemper viruset och återigen mer än halverades stammen under dessa sommarmånader. Senaste inventeringen 2005 fanns här 9 500 djur.

 Östersjöns knubbsälar minskade kraftigt i antal under 1900-talet, först på grund av jakten och sedan på grund av miljögifter. Först 1974 fredades knubbsälen i Östersjön. Vid sekelskiftet fanns det ca 5 000 knubbsälar i Östersjön, idag finns det knappt 900, varav cirka 600 i en isolerad population i Kalmarsund. Genetiska studier tyder på att denna grupp har levt isolerad från andra knubbsälar i flera tusen år. Det gör att de är mycket sårbara för förändringar i miljön. Att knubbsälarna i Kalmarsund inte har kontakt med västkustens förklarar också varför säldöden inte drabbade beståndet. I Östersjöns övriga knubbsälsbestånd, Måkläppen utanför Falsterbo och på några platser efter den danska kusten, drabbades på samma sätt som västkustsälarna både 1988 och 2002.

 Livscykel

Parningen sker under de två sista veckorna i juli, fosterutvecklingen är fördröjd och kuten föds normalt i början av juni. Den föds oftast på en sandstrand eller klipphäll. Direkt när kuten föds, fäller den sin vita fosterpäls och får samma mörka färg som sin mamma. Detta gör att kuten kan följa mamman ned i vattnet direkt efter födseln. När ungen behöver dia måste de gå upp på land. Kuten behöver snabbt lägga till sig ett tjockt lager späck under de fyra veckor som den diar. Det gör den tack vare att modernsmjölken är ordentligt rik på fett (ca 50% fett). När kuten är ungefär 4 veckor lämnar modern den, kuten lever ett tag på sin fettreserv men får sedan själv börja lära sig hitta och fånga sin mat.

 Det händer att vi människor hittar ensamma sälungar på stranden. De låter ynkliga när de ligger där och klagar högt. Men de är inte övergivna. Deras mamma finns oftast i närheten men vågar sig inte fram så länge det finns människor i närheten av ungen. Därför är det viktigt att gå därifrån och lämna ungen i fred. När kuten ar avvand och honan lämnat den är hon snart redo för att para sig igen. Honorna blir könsmogna vid 3-4 års ålder och hanarna vid 5-6 års ålder.

Utbredning

Knubbsälen finns vid kusterna i stora delar av norra halvklotets hav. I Sverige är den vanligast på västkusten där den finns i c:a tio tusen exemplar. Dessa knubbsälar är en del av det svensk-danska bestånd som lever i Kattegatt och Skagerak. Östersjön domineras av gråsälen, endast några hundra knubbsälar lever i södra delen av Östersjön upp till Gotland.

 Levnadssätt

Jämfört med andra sälar lever knubbsälen närmare kusten och vill ha isfritt året runt. Knubbsälen lever i små flockar och är riktigt duktiga dykare. De kan ta sig ner till 100 meters djup och stanna under vattenytan 10-15 minuter för att leta efter föda som torsk, sill, skädda kräftdjur och musslor. En fullvuxen säl äter ungefär 4 kilo fisk om dagen. Knubbsälen är hemtam och honor håller sig till det område där de själva en gång föddes, detta hemområde är :a 7 km i diameter. Hanar har ett större hemområden på upp emot 50 km. De ännu inte könsmogna djuren simmar liksom hannarna långa sträckor. Men jämfört med gråsälen som kan simma sträckor på 20 mil om dagen så rör de unga knubbsälarna sig nära ”hemkobben”.